Fallgropar

Var gång jag har trillat av den hälsosamma banan, oavsett om det varit för en dag, en helg eller en hel arbetsvecka, så har jag sett till att ta med mig en lärdom från avåkningen. Det har ju varit mina aktiva och medvetna val som fått mig till att stoppa något kolhydratrikt i munnen igen, men oftast har det skett något som manat mig till mitt beslut. Dessa händelser har jag sett till att identifiera och lägga på minnet så jag kan undvika dem i framtiden. Jag har valt att kalla dem för "fallgropar".



LÅGT BLODSOCKER (FARLIGASTE FALLGROPEN AV ALLA!)
Av ett lågt blodsocker riskerar man att få en så kallad känning. Ju lägre blodsocker, desto kraftigare känning. Det känns smått omöjligt att förklara hur detta känns och upplevs för någon som ej erfarit ett lågt blodsocker. Det är som en desperat, ångestfylld hunger som måste stillas nu! För min del så har lågt blodsocker en helt oslagbar nedsättande effekt på min disciplin och viljestyrka när det kommer till att hålla mig borta från onyttigheter. Får jag en känning så kan inte skafferidörren sitta mer lättillgänglig! Det beror såklart på när på dagen, samt i vilket sinnestillstånd jag är när känningen inträffar. Mitt på dagen, taggad inför ett jympapass så är risken minimal att jag äter något olämpligt för att höja blodsockret. Om jag däremot väcks mitt i natten av en känning och inte vill något hellre än att lägga mig så snart som möjligt igen och somna om, då är risken skyhög att det slinker ner bröd och mackor utan extra tankar. Visserligen vet jag att jag klarar mig finfint med två dextrosoltabletter och en till två klunkar rödmjölk på sin höjd - men ibland hjälper inte den vetskapen riktigt...

Ty när jag drabbas av känning och lågt blodsocker så får jag ett par läskigt stabila kolhydratstöd bakom ryggen. Dels är det vetskapen att jag måste ha i mig något för att höja blodsockret, annars riskerar jag potentiellt livet efter ett tag. Samt vetskapen att vad än jag äter så går en del av det till att höja blodsockret upp till en hälsosam nivå igen (och säkerligen bra långt däröver om jag äter något onyttigare) - och dessa två fakta ser jag ofta som ett grönt kort till att kasta mig över vad jag än känner för. Ett tillfälle där jag i princip kan äta vad jag vill utan att känna minsta lilla buckla på moralen (kommer nästan alltid efter ett tag dock, men då är den bucklan för sen). De gånger som ett lågt blodsocker har lett mig till att sabotera min kosthållning är oräkneliga. Därför har jag idag den absolut största respekt för mitt blodsocker samt snabbinsulin! (Då jag vet att om jag tar endast en enhet insulin för mycket så riskerar jag utsättas för denna katastrofala fallgrop igen! Lite mer om detta på sidan med diabetesråd och -tips.


DAGLIG VÄGNING
Jag är en data-människa - det vill säga, en person som gillar siffror och statistik. Under varje viktsatsning i hela mitt liv så har jag haft som vana att ställa mig på vågen det första jag gör varje morgon. Dels för att få en daglig vikt att notera, samt förhoppningsvis kunna få ge mig själv en klapp på axeln för en god utförd gårdag, som lett till dagens hektostora viktminskning. Men detta upplägg har dock slagit bakut så många gånger. Som du säkert vet så är viktminskning inte en spikrak sluttande linje längsmed tidsaxeln. Vikten pendlar upp och ned från dag till dag beroende på vätskemängd i kroppen, mattyngd i tarmar och mage, sjukdom, inflammationer och mycket mer. Precis som jag kan bli glad och taggad av en två hektos viktminskning från gårdagen, så kan jag bli lack och avtrubbad av en lika stor viktökning - fastän jag vet att det är fullkomligt normalt. Och många gånger har jag känt och tänkt "Nähäpp, gårdagens slit för ingenting. Trots perfekt kost och motion så har vikten ökat. Då kan jag lika gärna strunta i allt och trycka i mig någonting "gott" istället!" och inom kort så ser jag början på ännu ett avhopp.

Nu har jag givit upp de dagliga vägningarna och väger mig istället en gång i veckan; varje fredagsmorgon. Detta mer eller mindre garanterar att jag ser en viktminskning vid varje invägning och minimerar risken för en registrerad viktökning (åtminstone fram till jag når min önskade målvikt) och därmed även risken för avhopp. Jag förlorar möjligheten till en daglig klapp på axeln, men å andra sidan får jag en härligt positiv magkänsla när jag kör på med god hållen LCHF, fasta och träning. Den magkänslan får driva mig i fortsättningen!



MORGONBLODSOCKER
En stor fördel med lågkolhydratkosten, för mig som ungdomsdiabetiker, är ett perfekt och mycket stabilt blodsocker. Blott tre till fyra dygn efter frångången kolhydratkost kan man i regel se en obeskrivlig skillnad på blodsockret. Jag har som vana att alltid kontrollera mitt blodsocker på morgonen när jag vaknar. Oftast så möts jag av ett helt okej fasteblodsocker mellan 5,5 och 8,0. Men så finns det även undantag, även om de är ytterst sällsynta. Någon morgon kan blodsockret ligga ovanligt högt, uppåt 12,0 eller ännu högre. Detta är förstås något jag korrigerar på stört med en smärre dos snabbverkande insulin - men trots det så ligger tanken och gror i bakhuvudet: "Jag som är så sugen på detta onyttiga. Blodsockret var ju ändå åt skogen i morse så det är ju inte så att jag saboterar ett dagsperfekt blodsocker om jag skulle äta dessa kolhydrater..." - en trolltanke som jag har väldigt lätt att tillåta pusha mig till avhopp från LCHF-kosten. Detta är dock en fallgrop jag inte riktigt kan undvika då jag alltid kontrollerar mitt blodsocker när jag vaknar. Men som tur är så är det ytterst sällan jag vaknar med ett högt blodsocker. Jag får helt enkelt vara uppmärksam på denna risk när jag möter en morgon med ett högre blodsockervärde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar